Har ni någonsin varit så trötta att ni börjar må illa? I sådana fall vet ni hur jag känner mig nu. Varför sover jag bara inte om jag nu är så trött? Jo för att imorgon eller snarare senare idag så hag jag ingen aning om vad som väntar på mig. Det kan vara lugnt och inget att oroa sig över men det kan även vara motsatsen, vilket det oftast är och därför oroar jag mig och kan inte sova. 

Många människor tror på karma, ödet eller någon slags högre makt som kan styra och ställa, att allt händer av en anledning och att vi får det vi förtjänar. Jag är kristen och tror på en Gud som äskar oss alla oavsett vad, men jag kan inte hjälpa att tänka att jag inte är tillräckligt bra, hittar på alldeles för mycket dumma saker för att få tillhöra den skaran/kategorin och därför förtjänar att läxas upp lite. Ibland, eller oftast är det så svårt att avgöra vad som är rätt eller fel, vilket håll man ska gå vid vägskälet, vilken leder en på rätt väg. Jag önskar ibland att jag hade en kartbok eller gps till livetsväg så man vet vart man ska men samtidigt så skulle man kanske missa de vackra fast slingriga och ojämna småvägarna om man tog den snabbaste och enklaste vägen. Nej jag är tacksam för småvägarna även fast de ibland gör mig åksjuk, försenad eller vilse för vore jag aldrig det så skulle jag aldrig få uppleva den sköna känslan som kommer när man mår bra igen eller av att vara i god tid och skulle jag aldrig vara vilse hur skulle jag då upptäcka nya platser/människor som jag annars aldrig skulle besökt/träffat och om jag aldrig är/har fel hur ska jag då kunna lära mig vad som är rätt? De behövs båda två positivt/negativt, varmt/kallt och mörkt/ljust för att tillsammans skapar de balans och utan balans så hade ingenting fungerat eller existerat. Så jag försöker vara tacksam för mina motgångar och förluster för jag vet att efteråt kommer medvinden som leder till vinst.