Det är en gåva, som jag är otroligt tacksam över

Att säga att det ibland känns som en färbanselse är för brutalt

Det känns däremot övermäktigt, för mycket ansvar, val och skyldigheter Varje dag

Alldeles för många gråzoner

Vad är rätt och vad är fel

Drömmar och Verklighet, var drar man linjen

Varje andetag är ett val

Vad väljer man

När, Var och Hur

Så en hel del har ju hunnit hända på ett år. Jag började jobba i februari i fjol som personlig assistent även denna gång. Fick en jätte fin brukare som man inte kunde låta bli att älska, mer genomgod människa är svår att hitta. Tyvärr gick personen bort för några veckor sedan. Men det är tråkigt nog sådant jag måste räkna med i mitt yrke när jag jobbar med sjuka människor, självklart finns det brukare som har assistans av andra anledningar än sjukdomar, dock så är det flest sjukdomsfall jag stött på. Men det känns fint att få äran att arbeta med personer under deras sista tid oavsett hur lång eller kort den må vara, att de anser att man är god nog att få ta del av den tiden. Det är rätt stort tycker jag och känns oerhört viktigt!

Det lär inte bli så mycket uppdateringar på denna bloggen framöver, har nämligen skaffat en ny. Där kommer jag dessutom skriva alla inläggen på engelska och jag vet att det finns en del som föredrar att läsa på svenska. Men jag trivs bättre med att skriva på engelska så därför tänker jag göra det. Denna bloggen kommer att finnas kvar och det kommer nog att komma något inlägg då och då. Men förvänta er inte alltför mycket bara. Ha det gött, ses kanske där ute på nätet! ^^

 

De två senaste veckorna har varit så sprängfyllda med olika aktiviteter att det känns som om en hel livstid har passerat. Jag har bara sovit någon timme per natt men behöver egentligen ca 8h sömn för att fuktionera ordentligt. Så jag har ständig sömnbrist. Livet leker än så länge och jag trivs som bäst när jag har massvis med saker att göra, speciellt när de är roliga. Men för eller senare lär jag väl kraschlanda eller springa in i en vägg, jag får helt enkelt försöka njuta allt vad som går fram till dess. 

Jo det är en speciell persons födelsedag idag. Jag säger inte vems, men det är någon som jag har känt i 22år och jag kan inte fatta att tiden gått så fort! Det är ju nästan så man kan förvänta sig en åldersnoja snart, men hoppas inte. Det blir så tråkigt både för personen själv och alla i dens närhet. Så jag röstar på ett glatt firande av de 22 åren av kunskap och att det kommer många fler år med vishet att fira.

Så grattis på födelsedagen! Jag hoppas att du finner mycket glädje och vishet i livet och jag hoppas att allt goda väger upp det onda.

Vad gör man när man inte vet vad man ska göra? När varenda väg verkar vara avstängd eller blockerad, vad tar man för väg när det inte verkar finnas någon att ta? Vilket alternativ väljer man om alla är fel? Vad gör man när man inte kan svaret på frågan men ändå är tvungen att ge ett svar som man måste leva med?

Det är ju något som jag skulle gissa de flesta av oss gillar att få men hur ofta ger du komplimanger? Och när/om du gör det, är det direkt till personen eller till någon annan?

Tex jag kanske pratar med person 1 och vi börjar prata om person 2 av någon anledning och då kanske jag berömmer/komplementerar något som jag tycker att personen gjort/sagt bra. Men det blir aldrig att man säger det direkt till person 2, vilket faktiskt är den det berör och som borde få veta det. Det är sådant som förekommer alldeles för ofta i mitt liv både från min sida men även från andra.

Jag kan lova att de flesta av oss vid ett eller flera tillfällen har känt oss dåliga/värdelösa/fula osv på något sätt. Det kanske är så att man känner att man inte presterat tillräckligt bra eller så kanske man inte får någon feedback på något man gjort/gör och känner därför att det kanske inte var så bra som man hoppades eftersom man inte hört något. Tänk om man då i det tillfället eller före den situationen och tankarna ens dök upp fick iallafall en komplimang som bekräftade att man faktiskt gjorde något rätt och att man kunde känna sig stol? Visst vore det skönt att dels få känna den positiva känslan men  även kanske slippa de negativa sidorna och tankarna som annars gärna kikar fram?

Så varför inte ta steget och säg dina komplimanger direkt till personen i fråga och försök att se de positiva bitarna i allting och för fram dem i ljuset istället för att hacka upp sig på alla små fel som du hittar. Höj självkänslan för människorna i din omgivning istället för att sänka den.

Ge och du ska få!

 

..Hagel?

Det har varit väldigt växlande idag, både vad gäller väder och energi. Först var det molnigt och kallt, sedan blev det sol och varmt, sekunden därpå så vräkte regnet ner och så har det varit hela dagen växlat mellan olika. Men sedan helt plötligt så kom det hagel från ingenstans, är det inte lite fel årstid för det?

Det var lite oväntat men ändå trevligt. 

Samma sak har det varit med mig idag. Det har växlat mellan obefintlig energi till outtömlig och snabbt har det gått också men även fast det har svajat så har jag nog varit på bra  humör och glad hela dagen, vilket är kul. 

För att hoppa till något helt annat.

Att bli kallad kameliont, är det positivt eller negativt?

Jag tog det som en komplimang eller tyckte det var roligt iallafall. Vad tycker ni?

Jag är äntligen hemma i mitt älskade Norrland igen! Jag anlände 21.30 igår kväll och blev hämtad av min älskade bror Robert som dessutom köpt mat åt mig eftersom jag inte ätit något på hela resan och inte direkt så mycket dessförinnan heller. Fy vad gott det var! Jag hade suttit och drömt om en god sallad hela vägen upp och vet ni vad, han hade köpt en sallad! Dagens(gårdagens) lycka var gjord.

 

Jag börjar så smått komma tillbaka till mänskligheten, har faktiskt ätit frukost idag och kommer förhoppningsvis äta fler måltider också men ligger rätt mycket efter vad gäller sömn men inte lika mycket efter som bror min. Jag sov åtminstone någon timma i natt han har inte sovit en minut, men jag har äntligen fått han att lägga sig att vila en liten stund så förhoppningsvis får han åtmonstone 30-45min sömn. Bättre än inget.

Nej, nu ska jag återgå till mitt. Ha en bra dag!

Mors!

 

"Ropa inte 'Hej' förrän du är över bäcken!"

 

Jag vill även passa på att önska er alla en riktigt god dag och trevlig helg! 

Känner mig lite lätt nedbruten just nu. Tanken var att jag skulle åka hem till Norrland ikväll och äntligen få träffa min familj. Så jag köpte en tågresa upp för ca 1500kr, vilket är det man får betala när man är ute så sent och ibland kan det kosta mer. Jag fick sms biljetterna och kikade på dem tvärt och konstaterade att jag skulle åka vid 19 tiden. Jag har stressat som sjutton idag för att lyckas bli av med mina arbetspass och packa klart. Precis innan jag ska bege mig hemifrån så hör mamma av sig och berättar att våran älskade katt Cupa precis har dött, blivit påkörd av en bil. Jag blir självklart ledsen men tröstar mig med att jag snart är hemma. 

Väl framme på Centralstationen går jag direkt fram till skärmen för att kolla vilket spår jag ska åka från men kan inte hitta mitt tåg. Jag tar fram biljetten för att dubbelkolla och upptäcker till min förskräckelse att jag har tittat på fel tid. Jag har tittat på den tiden som mitt andra tåg från Herrljunga skulle gå och inte det från Borås. Jag skyndar mig först in på Pressbyrån för att kolla ifall det finns något annat tåg som går snart som jag kan ta, men det finns det inte. Jag ringer i panik till Linnéa och frågar ifall hon och Henke kan skjutsa mig från Borås till Herrljunga. Och Linnéa beger sig direkt från Fristad. Jag misstänker att det är kört men jag tänker att jag måste åtminstone göra ett försök, kanske finns det något annat tåg som går därifrån upp till norr. Vi plocka upp Henke och Aliah efter vägen och Henke stampar plattan i mattan och kör så fort det bara går och de har dessutom oroväckande lite bensin i bilen. Men vi bestämmer oss iallafall för att testa, hinner vi så hinner vi eller får vi soppatorsk så får vi, men försöka kan man iallafall.

Bensinen räckte hela vägen fram men sj var självklart för engångsskull i tid så jag missade tåget och det gick inga fler heller. Så det var ju bara att vända om och köra tillbaka igen. (Tusen tack Linnéa och Henke för att ni ställde upp och körde mig trots att det var dödsdömt, bjöd mig på mat och låter mig sova hos er, guld värt!)

Väl i Fristad så bokade jag en ny resa för drygt 1600kr som går imorgon på morgonen och är framme på kvällen i Skellefteå. 

Så jag har spenderat 1500kr på ingenting idag eller ja man kan ju säga att jag har spenderat det på massor utav elände.. Vilket är mindre kul.

Så jag får inte träffa massor utav familj imorrn, jag får inte begrava katten och säga hej då och jag har spenderat de sista pengarna jag hade på nada eller en (ursäkta språket) jävligt dyr resa till Skellefteå.

Så jag ligger här i bäddsoffan i Fristad och är ledsen, besviken och allmänt nedstämd och är överorolig och rädd att något ska gå fel imorgon också.

Jag vill så gärna hem, snälla låt mig bara komma hem till min familj!

Det är något jag har funderat över en längre tid men har aldrig kommit fram till ett beslut förrän nu. Jag har sagt upp mig från mitt jobb här i Borås och ska flytta hem till Norrland igen. Det finns folk, platser och min lägenhet som jag kommer sakna här nere men Norrland har större dragningskraft. Det finns mer för mig där uppe, framförallt familj och vänner. Jag åkte ifrån ett helt liv, packade en väska och drog (i princip). Även fast jag hade så otroligt mycket där uppe så stod jag inte ut med att vara kvar, det var som min hatkärlek. Men med långt avstånd och tid så har jag kommit över och bearbetat det som tog mig i från mitt hem och jag längtar hem mer och mer för var dag som går. Jag hoppas verkligen att saker och ting kommer gå väl för mig där uppe nu, det blir som en andra chans.

Sedan så finns det en stor orsak till varför detta sker just nu, hur det kommer sig att just nu var tillfället att ta sitt puck och pack och flytta upp igen. En väldigt kär familjemedlem har en prövande tid framför sig och jag vill finnas där för att stötta på alla sätt jag kan, för i min värld så går familjen först! Skulle du läsa detta (vet att du brukar kika in här ibland) så vill jag att du ska veta några saker. För det första, du behöver absolut inte ha dåligt samvete för att du är "orsaken" till att jag sagt upp mig. Det skulle ha skett för eller senare och jag är glad att det blev nu och inte senare. Så tack för att du hjälpte mig!

För det andra så vill jag att du ska veta att jag finns här för dig och din familj när du känner att orken tryter och du behöver en extra hand eller två och det är absolut inget fel på att be om hjälp! Vi behöver alla hjälp någon gång. Skönt om dig, vi ses snart, älskar dig R! Kram

Har ni någonsin varit så trötta att ni börjar må illa? I sådana fall vet ni hur jag känner mig nu. Varför sover jag bara inte om jag nu är så trött? Jo för att imorgon eller snarare senare idag så hag jag ingen aning om vad som väntar på mig. Det kan vara lugnt och inget att oroa sig över men det kan även vara motsatsen, vilket det oftast är och därför oroar jag mig och kan inte sova. 

Många människor tror på karma, ödet eller någon slags högre makt som kan styra och ställa, att allt händer av en anledning och att vi får det vi förtjänar. Jag är kristen och tror på en Gud som äskar oss alla oavsett vad, men jag kan inte hjälpa att tänka att jag inte är tillräckligt bra, hittar på alldeles för mycket dumma saker för att få tillhöra den skaran/kategorin och därför förtjänar att läxas upp lite. Ibland, eller oftast är det så svårt att avgöra vad som är rätt eller fel, vilket håll man ska gå vid vägskälet, vilken leder en på rätt väg. Jag önskar ibland att jag hade en kartbok eller gps till livetsväg så man vet vart man ska men samtidigt så skulle man kanske missa de vackra fast slingriga och ojämna småvägarna om man tog den snabbaste och enklaste vägen. Nej jag är tacksam för småvägarna även fast de ibland gör mig åksjuk, försenad eller vilse för vore jag aldrig det så skulle jag aldrig få uppleva den sköna känslan som kommer när man mår bra igen eller av att vara i god tid och skulle jag aldrig vara vilse hur skulle jag då upptäcka nya platser/människor som jag annars aldrig skulle besökt/träffat och om jag aldrig är/har fel hur ska jag då kunna lära mig vad som är rätt? De behövs båda två positivt/negativt, varmt/kallt och mörkt/ljust för att tillsammans skapar de balans och utan balans så hade ingenting fungerat eller existerat. Så jag försöker vara tacksam för mina motgångar och förluster för jag vet att efteråt kommer medvinden som leder till vinst.

Mors!