It's Alive!
Så det här med bloggandet har ju varit stendött i över ett år nu. Livet kom som i vägen. Vilket är bra, att ha ett liv alltså. Men man kanske skulle ge bloggen ett försök igen. Oddsen att jag kommer ihåg att göra inlägg är ju ungefär lika med noll, jag kommer ju knappt ihåg att höra av mig till nära och kära. Anyhow..
Så en hel del har ju hunnit hända på ett år. Jag började jobba i februari i fjol som personlig assistent även denna gång. Fick en jätte fin brukare som man inte kunde låta bli att älska, mer genomgod människa är svår att hitta. Tyvärr gick personen bort för några veckor sedan. Men det är tråkigt nog sådant jag måste räkna med i mitt yrke när jag jobbar med sjuka människor, självklart finns det brukare som har assistans av andra anledningar än sjukdomar, dock så är det flest sjukdomsfall jag stött på. Men det känns fint att få äran att arbeta med personer under deras sista tid oavsett hur lång eller kort den må vara, att de anser att man är god nog att få ta del av den tiden. Det är rätt stort tycker jag och känns oerhört viktigt!
Tråkigt att inte fler personer kan tänkte sig att jobba som assistent. Men jag tror att de flesta har en felaktig bild av vad jobbet innebär. Jag vet att jag hade det innan jag började inom detta yrke. Kommer inte ihåg vad jag hade för uppfattning om det då men minns att jag tänkte att det var absolut inget för mig, men sedan fick jag höra från en bekant som jobbade med det hur kul och givande det kunde vara och det tändes ett intresse hos mig. Sedan hamnade jag nere i Borås och började jobba hos samma brukare som min vän jobbade hos. Blev kvar i nästan 2 år och lärde mig mycket, både från jobbet och från att få stå på egna ben 120mil hemifrån. Sedan blev hemlängtan för stor för att ignorera och då flyttade jag hem igen. Hade en fin tid i Borås som jag kan sakna ibland, men det finns nog ingenting som klår de norrländska skogarna! <3
