Inte som planerat
Så det blev ingen träning idag heller.
Jag har alltså missat två dagars träning.. Aj, aj, aj... Det blir mycket och jobbigt att ta igen. Men det går nog, inget är ju omöjligt. Så imorgon, då blir det att bege sig ut igen och förbränna fett. Kanske tar två rundor, får se. Eller kanske en långpromenad på dagen och springa på kvällen. Skitsamma, ni lär ju märka hur det blev sen. :P
Gav f.ö ett förslag till min far idag, men jag ska inte säga vad det var för idé förrän jag vet vad han säger. Så när han har funderat klart så får ni veta.
Nu ska jag sova så jag orkar morgondagen.
God Natt Gott Folk!
Jadu..
Har precis avslutat ännu en joggingtur. Jag kände mig helt off idag. Jag vet inte riktigt vad det beror på, det är säkert flera olika småsaker som tillsammans blir ett problem.
Har haft kramp i magen och över bröstkorgen i snart en vecka som inte vill släppa. Det har inte påverkat min träning tidigare, men idag ville de inte lätta utan de blev bara värre när jag sprang. Hade även kväljningar nästan hela vägen som jag fick hålla tillbaka och låren var stumma. Men trots allt detta så förbättrade jag min tid med nästan 10 min. Jag kanske pressade och tog i mer utan att tänka på det när jag försökte pressa bort allt det som tog emot. En bidragande faktor kan även vara att idag var det bra väder och nästan vindstilla. Sist jag sprang var det ju spöregn och storm. Vem vet, vem vet. Det finns så otroligt mycket saker som kan påverka.
Jag är iaf nöjd att jag inte gav vika för allt som var emot mig idag och att min tid blev bättre, oavsett vad det var för anledning till det :)
Gick f.ö av ett drygt 24h långt pass i eftermiddags och börjar nästa pass imorrn kl 08.00. Så det blir att duscha och hoppa i säng direkt efter det. (Eller klättra i säng om man ska vara korrekt ;))
Jag har även pratat med min kära lillebror på Skype idag. Det är otroligt sällan som vi pratar, han är inte så pratsam. Men när det väl blir så kan det bli rätt länge, för att vara Eric iaf. Dagens samtal blev på 2,5 h effektiv tid, eller hur man ska uttrycka det.
Pratade även en liten snabbis med broder Johannes.
Det älskar jag med Skype, att man kan prata typ hur många som helst samtidigt och det är gratis! Det känns nästan som att man sitter i samma rum och umgås. Pratade även en snabbis med mina små änglar Malte & Matheo och jag kan bara säga WOW, vad duktiga de har blivit på att prata, på att uttala ord korrekt. Speciellt på Matheo hör man jätte stor skillnad. Jag saknar dem så mycket! Jag vill verkligen inte missa allt detta. Förut var jag där nästan varje vecka och nu när jag har flyttat så dröjer det flera månader mellan gångerna. Det hinner hända hur mycket som helst som jag går miste om! Jag ska verkligen se till att umgås så mycket jag kan med dem när jag kommer hem i sommar.
Hade jag kunnat teleportera mig så hade jag farit hem till Norrland varje dag som jag inte jobbar.
Men mitt mål är att flytta hem igen en vacker dag, men jag har ingen aning hur långt bort den dagen är. Så det är lika bra jag vänjer mig vid distansen.
Nu ska jag sluta surra på om allt och ingenting. Hade bra gott folk.
Mors!
Fredag
Btw
SM-GULD!!
YIIIHAAA!!
Isstormar och piskande regn stoppar inte mig
Jag tror verkligen på det, så när jag känner att jag verkligen inte orkar mer så tänker jag på den och fortsätter att pressa mig själv. Man kanske inte alltid orkar pressa på i samma tempo, men då är det bara att sänka tempot lite. Så länge som man fortfarande håller igång och joggar, sedan när man känner att det blir lättare så kan man testa öka igen. Efter ett tag så behöver man inte tänka så mycket på vilket tempo man håller utan kroppen växlar själv. Det är så det funkar för mig iaf. När det går lättare så växlar jag automatiskt upp till ett högre tempo och tvärt om. Sen så är det klart att man ska utmana sig själv ibland och försöka hålla samma tempo även om det går tungt. Men skulle jag ligga och pressa och utmana mina gränser hela tiden så skulle jag inte klara mig så långt, speciellt såhär till en början. Men sen när jag har en bra grundkondition så har jag definitivt tänkt utmana mig själv och börja köra intervaller osv. Det kommer bli kul och skönt när jag har kommit i form igen. Det var alldeles för länge sedan och det har tagit alldeles för lång tid för mig att ta tag i det hela. Men nu J*VLAR så ska jag banne mig visa var skåpet ska stå!!
Hade f.ö med mig en liten missnöjd kamrat på dagens runda. Aliah hatar regn, men efter ett tag så släppte även hon på spärren och njöt av springturen. Effektivt sätt att ge både sig själv och hunden motion. Vi kommer nog sova gott i natt.
Skulle det vara någon i Fristad trakten som har lust att hänga med på en hyfsat kort och lugn jogging runda så är det bara att höra av sig. Alltid roligt att ha sällskap även fast man inte pratar så mycket.
Dags för stretching och en varm och välförtjänt dusch!
Mors!
Btw jag fick hyfsat bra tid idag, tog ca en halvtimma. Vilket jag tycker är bra för mig iaf och man ska ju alltid utgå ifrån sig själv.
Torsdag
Jag hade ju sagt att jag skulle komma igång med bloggandet igen och började det hela med en liten paus. Anledningen var att jag hälsade på Johannes och Emilia. Jag hade bestämt redan innan jag åkte dit att jag inte skulle sitta något vid datorn, telefon eller tv:n. Jag var där för att umgås med dem. Jag träffar dem inte så ofta så därför är det extra viktigt att ta tillvara på all tid som man får tillsammans.
Det blev som vanligt en otroligt trevlig vistelse, med underbar mat och med det bästa sällskapet såklart, men alldeles för kort. Tiden går alltid mycket fortare än vad man vill. Det är dock inte alltför lång tid kvar tills vi ses igen. Sommaren närmar sig med stormsteg!
Varje gång jag umgås med Johannes och Emilia så hittar man den viljekraft och motivation som behövs för att ta tag i sina matvanor och träning. Men jag lyckas alltid tappa den någonstans efter vägen, men inte denna gång. Den här gången ska jag banne mig inte släppa den. Jag ska lyckas!
Det är alltid sån bra kickstart hos dem, man äter otroligt god och nyttig mat och man rör alltid en hel del på sig. Så nu ska jag hålla detta och dra med sis också. Det blir så mycket lättare när man har någon med sig.
I söndags, sista dagen hos J&E så var jag och bror min ut på, för mig, årets första joggingrunda. Det kändes rätt jobbigt medan jag sprang, men efteråt känner man sig som en ny människa. Jag saknar den där underbara känslan man får efter att ha tränat. Det blev en 2km lång runda då och igår blev det en 3km lång runda. Måndag blev en vilodag och tisdag blev det en långpromenad med många tunga uppförsbackar, med extra vikt. Ikväll tänkte jag ta samma runda som igår, alltså blir det 3km. Det låter kanske inte så mycket, men för en som inte har tränat på flera år och har absolut noll kondition så är det en rätt lagom början.
It's now or never, I'm gonna get fit for fight!
Bildligt talat, var inte så sugen på slåss, beroende på vad man menar med att slåss så klart. Jag ska slåss med fettman, och denna gång är det jag som ska komma ut som vinnare!
Tillbaka till Bloggen
Jag hade nu tänkt försöka att komma tillbaka till bloggen och blogga lite mer än vad jag har gjort de senaste månaderna. Vi märker väl hur det går :p
Jag är just nu på väg till min bror Johannes och hans fästmö Emilia i Linköping. Det ska bli så kul att fara dit och träffa dem igen. Har inte varit hem till dem på säkert ett år. Men nu är det inte så länge kvar, har spenderat en timma på bussen och har två kvar. Tur att jag är van och trivs på resande fot.
Det kommer att bli en helig helg!
Btw igår var en historisk dag för mig, men jag tänker inte säga varför. Det har att göra med en hemlighet som ska förbli en hemlis i några månader till.
Älskade Norrland! del 2
Resten av helgen spenderades med mamma och lillebror för att förbereda inför julen, mat och sovplatser för alla gäster och själklart för att få umgås också. :)
Jag älskar att komma på massor av olika roliga idéer för att överraska folk och jag hade en jätte bra idé för att överraska min bror Johannes och hans fästmö Emilia som skulle komma på julaftonsmorgon.
Lillebror Eric har sin dator nere i köket där han spenderar stor del av sin tid, så det vore inget konstigt om han skulle sitta där på julaftonsmorgonen heller. Så min plan var att jag skulle sitta vid hans dator, spela ett av hans spel och ha på mig hans stora svarta filt för att Johannes och Emilia skulle tro att det var Eric som satt där. Sagt och gjort, på julaftonsmorgonen satt jag där och spelade mindcraft och väntade på att de skulle anlända. De kom in genom dörren och fjärilarna for runt som raketer i magen, jag höll tummarna (bildligt talat) och andan och hoppades att min plan skulle gå vägen. De började med att hälsa på mamma och bar sedan in sina grejer. Jag hörde hur de närmade sig mig, Johannes smög upp bakom mig för att skrämma Eric, jag vänder mig om och säger, "Hej". Det tog några sekunder för honom att uppfatta vem det var som satt där, hans tanke var att överraska men det var han själv som blev mest överraskad.
Juldagsöverraskningen: Jag tejpade ihop två flyttlådor så det blev en enda stor låda, skrev ut en streck-kod som jag tejpade på lådan, skrev adressen och en anonym hälsning på datorn som jag sedan skrev ut och tejpade fast på lådan. När de första körde in på gården hoppade jag ner i lådan, Johannes tejpade in mig och där fick jag sitta och vänta tills alla hade kommit. Det var varmt, kvavt och trångt. Ett tag kändes det som om jag skulle kvävas där inne, men jag var fast besluten att genomföra min plan, så jag väntade och väntade. Till slut hade alla kommit. Mamma tog ordet, välkomnade alla, berättade om paketet som kommit och läste upp hälsningen som hade medföljt.
Mina kära små brorssöner fick den stora äran att öppna paketet, med lite hjälp av Johannes eftersom paketet var så väl tejpat.
'Poff', så flög jag upp ur lådan och önskade alla en riktigt god jul!
Vissa hade anat att jag skulle vara i lådan och andra blev glatt överraskade. Mitt ena ben hade somnat så jag tog mig inte ur lådan på ett bra tag, så de som inte hade ro att vänta kom fram och kramade om mig, sa att det var en trevlig överraskning och önskade mig en god jul. Käraste mormor fällde några glädje tårar.
Det blev en riktigt trevlig och mysig eftermiddag/kväll tillsammans med familjen.
Min familj är inte den som pratar så mycket om viktiga saker, det som betyder något och känslor. Så jag hade bestämt mig för att bryta det mönstret genom att dela med mig av några saker från hjärtat. Det lät så här:
T.ex, Jag Älskar Dig.
Det är tre ord som man hör alldeles för sällan och ofta missbrukas det, vilket jag tycker gjort att det tappat lite av sin mening. Men säger man det direkt från sitt hjärta så betyder det fortfarande någonting. Och det är så att jag bryr mig om er, var och en av er, oavsett om vi är familj via blod, ingift eller på något annat sätt. Ni är alla en del av mitt liv och min familj.
Så ta till er det och känn verkligen att det är menat till just Dig.
Jag Älskar Dig!"
Det lite tårar här och var runt om bordet, leenden och fina ord tillbaka. Precis det jag hade hoppats på.
Den kvällen när alla hade farit hem satt jag och mamma och pratade till sent in på natten. Det var så skönt att vi äntligen hade landat på samma nivå och kunde prata om allt mellan himmel och jord, saker som faktiskt betydde något. Samma sak dagen efter när mamma skjutsade mig till tåget.
Överlycklig, full av glädje och minnen för livet började jag tuffa tillbaka neråt landet.
Jag blir fortfarande lycklig och varm inombords när jag tänker tillbaka på de där dagarna över jul i Norr.
Mitt Älskade Norrland!
