Det borde egentligen vara förbjudet att sitta vid bloggen och skriva vid den här tiden på dygnet. Iallafall för mig. Mina tankar flyger runt som raketer och jag är alldeles för trött, vilket innebär att någon eller några av dessa tankeraketer kan smita och fara helt galet. Med andra ord, jag kan råka skriva mer än vad jag i valiga fall skulle göra. Det blir definitvt inte bättre av att lyssna på musik som för tillbaka gamla minnen som hade varit bäst om de förblivit begravda. "Bang and I'm down!"
Varför försvinner inte bagaget med alla demoner även fast man murar in dem och vänder dem ryggen?
Finns det någon jävel som har svaret på det?
Säger någon att det bara är att ta itu med dem så kommer jag bara att skratta. För det är inte "bara" att ta itu med dem. Det är ett jävla hårt och långt arbete som jag inte vet om jag kan/vill påbörja. Inte just nu iallfall. 
Grejen är den att jag har grymt stora "trust issues". Jag litar inte på någon fullt ut förutom mig själv. Det finns såklart de jag litar mer eller mindre på, men ingen som jag litar fullt ut på. Jag vill kunna göra det, men jag vet inte hur. För att vara ärlig så tror jag inte att någon vill ha den rollen heller, vara den jag berättar allt för. Det finns liksom ingen återvändo, gjort är gjort och kommer aldrig åter. Så det är mycket man skulle måste tänka över innan man tar på sig en sådan roll, plus att man måste få mig att förstå det också, att jag kan lita på personen i fråga och att den är redo att dyka ner i bagaget. It ain't a walk in the park I can tell you!
Sedan så är det det här med famlj också. Det är klart att familjemedlemmar säkert skulle kunna tänka sig att "ta sig ann mina bördor" men det är ingenting för familjeöron. Det är ju så att man berättar inte allt för familjen av en anledning. Jag kan slå vad om att det finns saker som jag inte skulle vilja veta om mina famljemedlemmar och som de inte berättat för mig av just den anledningen, att jag inte behöver veta det. "Det man inte vet mår man inte dåligt av" Vilket är sant.
Nä nu måste jag ge mig innan mina tankar spårar iväg ännu mer..