Familjen betyder verkligen allt för mig!
Jag vill inte ens tänka på vad jag skulle vara utan dem. Jag vet inte vad jag skulle ta mig till om någon av dem försvann ur mitt liv. Så att få det samtalet jag fick idag angående en av mina familjemedlemmar känns rätt jobbigt. Hjärnan går på högvarv och känslorna är 'all over the place'.
Jag vill isolera mig, stänga in mig i min lilla bubbla samtidigt som jag vill omringa mig med människor som kan skydda mig från allt. Men helst av allt vill jag vara där, där i händelsernas centrum. Få veta allting i första hand, få finnas där ifall.. ifall..

Jag vill inte sitta här i min lägenhet, långt bort, vänta på att informationen ska  färdas i flera led innan den kommer fram till mig..
Håll om mig, säg att allt ska bli bra och släpp inte taget förrän allt är som det ska!