Det var en groda som hade hoppat ner i en stor skål med färsk grädde för att slicka i sig den mumsiga grädden. När han var belåten och skulle upp ur skålen upptäckte han att det inte gick. Så han simmade runt i grädden och hoppades på att någon skulle komma in och se honom och hjälpa han därifrån. Men ju längre tiden gick så sjönk det in att det skulle inte komma någon och rädda honom, det var kört, han skulle sjunka till botten och drunkna. Men ändå så fortsatte han och simma. När han var helt slut och inte orkade ett enda simtag till och tänkte ge upp för att sjunka mot sin död, så upptäckte han att han sjönk inte. Den vita grädden hade stelnat och han kunde nu få ett stabilt fäste på de gula hårdnade ytan och hoppade ur skålen och försvann ut i naturen igen.

Det som vi ville ha sagt med denna berättelse var att varje simtag är viktigt, hur jobbigt och meningslöst det än känns. För varje simtag man tar i grädden kommer man närmare det stabila smöret som gör att man kan ta sig upp. Så även fast det känns meningslöst att fortsätta, så försök kämpa vidare, bara ett steg i taget och tillslut så kommer du att ha klarat det som du i börja trodde var omöjligt. Det är aldrig kört!
Vi valde ut och sjöng olika låtar, planerade kommande händelser och aktiviteter. Jag satt även i princip hela eftermiddagen skrev ner psalmtexter som vi ska använda till ett sånghäfte för gammler'n.

Nu blir det middag och en lugn slappar kväll i soffan, behöver spänna av lite och ta det lugnt. Förhoppningsvis så kan det hjälpa mig med sömnen också. Lite svårt att sova då man är på helspänn och inte kan få ro i kroppen eller hjärnan.

Vi hörs senare folket!

Mors!