Jag är ju en tänkare och drömmare.
Jag tänker mycket på hur livet kan komma att se ut.
"Om jag gör såhär nu, hur kommer det att påverka min framtid, bra eller dåligt?"
"Vad skulle jag göra om jag hamnade i en sån här situation?"
Eller smarta saker man borde sagt i en viss situation men som man kom på först senare. Samtal eller saker man borde ta tag i och göra men som aldrig blir. Inte i verkligheten iallafall. Jag kan göra det om och om igen i mitt huvud, tillslut är det nästan så att jag tror att jag har haft det där samtalet eller gjort den där grejen jag tänkte. Eller att man går igenom och förbereder sig i sitt huvud, ser situationen framför sig men sedan när man väl är där så ser det inte alls ut som man föreställt sig och man blir stum. I huvudet sägs det om och om igen men utåt blir det mest bara en massa, "eeh...asså...eeh...jag vet inte..eeh..asså...eeh...jag vet inte hur man pratar..." och man tänker för sig själv, "varför kan jag inte bara säga det, varför ska det vara så svårt!?"
Drömmar.
Jag har massor av drömmar också, storslagna och underbara drömmar! Som vilken människa som helst.
Men det är samma där. Det händer inte mycket i verkliga livet men i mitt huvud, där är det full rulle. Alla drömmar går i uppfyllelse och allt blir som jag tänkt det, helt perfekt alltså.
Det hela resulterar i att jag drar mig undan från omvälden, isolerar mig och har tillslut inte koll på saker och ting. Vad är det för dag, när på dygnet är det, har jag gjort det där eller tänkte jag bara att jag gjorde det, var det så det hände eller var det bara jag som hittade på, vad är på riktigt och vad har jag hittat på själv?
Jag kommer att befinna mig på ålderdomshem innan femtio, har jag otur, innan fyrtio. Senil-dement.
Nä kanske inte, men ibland funderar man ju vart man kommer att hamna, när man är som mest förvirrad och glömsk.
Det är iof bra men bra inlevelseförmåga och fantasi ibland.