Det är egentligen inte en så speciell stuga, den hör nog till kategorin "ruckel" i vissas ögon, men det är hemma. Varje gång jag kommer dit, känns det som om jag har kommit hem och jag har så många fina minnen därifrån också. När vi var barn, när vi var nästan alla barn där. Vi hittade på så många roliga och tokiga saker tillsammans, det är minnen som jag alltid kommer att bära med mig och uppskatta. Och även fast det är ett "ruckel", så kommer jag alltid se det som mitt vackra hem.

Jag gillar våra grannar där också, Sven och Sigun. När man var liten sprang man alltid dit för att få fika eller träffa Ida. Ida är deras barnbarn och min barndomssommarkompis, om det ordet ens finns och gör det inte det så uppfann jag det nyss.

Numer så går man till Sven och Sigun för att prata strunt, lägga någon patiens och icket att förglömma, fikat! Riktigt trevligt faktiskt, man börjar sakna dem när man inte varit till stugan på länge. Så det är tradition att först bära in all packning till stugan, sedan går man över till dem och umgås lite. Det brukar vara första dagen, andra brukar bestå av barrkrattning. Fast kommer man sent på kvällen blir det förstås förskjutning till nästa dag, så fm = Sven & Sigun, em = barrkrattning.

Någonting som kommer att bli helt nytt är att jag har med mig min vän Vickan. Vi har alltid åkt bara familjen förr, men förändringar är bra har  jag hört.

Fredag så bär det av till Stockholm för jag och Vickan, WOHO!