Jag borde egentligen sova nu, men jag försöker försvinna in i en film. Det är när man ska sova, då allt är tyst och lugnt runtomkring som tankarna smyger sig på och börjar snurra i huvudet.
Jag ångrar inget som har hänt för annars skulle jag inte vara den person jag är idag. Men ibland kan man inte låta bli att undra hur livet skulle sett ut, hur annurlunda allt hade kunnat vara. Hur man ska kunna fortsätta med allt när man bär på det man varit med om utan att kunna lätta på bördan, utan att kunna anförtro sig till någon. För det finns ingen som visat sig värdig nog för ett sådant förtroende. Ingen som skulle kunna förstå...