Ibland blir jag inte riktigt klok på mig själv.

Jag kan ändra mig så sjukt snabbt, ena sekunden vill jag en sak och den andra sekunden vill jag något helt annat. Kan jag aldrig bestämma mig!?

Tydligen inte.

Det var f.ö första U-nited övningen igår, det kändes konstigt att vara tillbaka till vardagen.

Allt var så intensivt i Stockholm, det var underbart bra, roligt och jag har aldrig känt mig så glad och bekymmerslös som jag gjorde där. Och sen att komma tillbaka hit, till den vanliga gråa vardagen, var som ett bombnedslag.

Ingenting kändes rätt, det kändes som att jag hade hamnat i någon annans kropp och liv, visste inte vad som var fram, bak, upp eller ner längre. Jag kände mig bara lost och förvirrad.

Men jag kommer tillbaka lite i taget.

Det var jätte skönt att få hänga lite med Joncha och Mackan igår, de representerar mina rötter och det finns väl inget bättre ställe att hitta igen sig själv än vid sina rötter. Så det känns mycket bättre idag, jag har fått igen en del av mig själv, men det finns fortfarande bitar som saknas...

Men man hittar dem alltid i slutändan.

Åker tillbaka till Hebbersfors ikväll, kanske hittar jag en pusselbit till där.

Det ska bli skönt att komma hem till skogen ett tag.